Ljud och Rörlig bild v4

Under denna veckan så hade vi väldigt mycket fritt arbete. För vår del handlade veckan mycket om att försöka få våra filmade klipp att passa in i vårat manus och vår skapta plan. Detta skulle självklart inte bli lika enkelt som vi trodde. Dels på grund av att snön försvann tidigare än väntat. Dels för att vissa klipp inte alls blev som vi tänkt oss. Samt att vi kände att vissa av de ideérna vi hade inte skulle passa in i filmen om vi ville få den att bli så intressant som möjligt.

Andrzej Wadja skriver att många producenter och filmare som är nya fastnar i vissa ideér och känner att denna är alldelles för bra för att inte få vara med i filmen. Även fast den kanske inte alls smälter in på ett smidigt och bra sätt i filmen. Detta kan leda till att scenen blir enbart dekorativ.

Just det här är något som vi märkte av. Att det är svårt att "kill your darlings". Man känner att man fått någonting riktigt bra. Men att det samtidigt inte kommer gå att få in i filmen. Det är svårt att låta något gå. Efter att ha editerat filmen och testa lite så fick vi ändra om några saker på grund utav detta. Surt för stunden kanske. Men jag tror ändå att vi i slutändan tjänade på att granska våra egna favoriter en gång extra innan vi lät dem vara med.

Jag håller med av mycket som Andrzej skriver och speciellt när han skriver. "The hardest part is the idea itself". Det är något som jag kände av flera gånger. När man sitter och försöker tänka ut ideér så kan man lätt komma långt bort från verkligheten och tar i lite väl mycket. Som tur är har man alltid chansen att ändra saker och på så viss komma ett steg närmare en produktion som faktiskt kan gå att genomföra.

Kristin Olson skriver i sin text Att skriva och läsa in sin speakerröst. Det här
avsnittet har vi egentligen inte gjort så mycket av under vårat arbete. Det närmsta vi kom detta var i stort sätt under intervjun när frågor ställdes som den intervjuade inte visste om. Men jag tycker ändå man kan dra lite parralleler mellan dessa två avsnitten.

Låt säga att personen i fråga redan vet vad frågorna kommer vara. Då kommer den personen förmodligen svara alldelles för snabbt och ansträngt. Detsamma gäller vid inspelande av speakerröst. Man vet vad man skall säga och försöker följa sitt skrivna manus. Det låter aldrig lika ledigt som när någon engagerar sig i det dem framför. Man låser sig i en berättande position istället för att uttnyttja kroppen för att förmedela det man vill säga.

När jag för några år sedan var med och gjorde ett radio programm i den lokala kanalen i Helsingborg testade detta lät det inte alls bra just på grund av att jag använde min fusklapp alldelles för mycket. Så för att bli duktig på att tala in speaker röst krävs träning och åter träning och försöka hitta en avslappnad stil så att man kan förmedla det man säger på ett engagerat och personligt vis.