Projektfilm Grupp Gamma




Om du vill se filmen streamad och med musik kan du se den här.
personporträtt-Gustav

Och sist men inte minst så kan du se filmen som är i formatet .mov och även där med musik.
personporträtt-Gustav

Ljud och Rörlig bild v5

Efter att ha läst Dramaturgi Kompendiet utav Carl-Johan Seth så ser man rätt många likheter mellan detta avsnitt och Ljud och rörlig bild. Den absolut största skillnaden mellan dessa två konstformer är att det är blir så otroligt mycket viktigare att man är närvarande i sitt agerande med hela kroppen när man framför ett drama. På film så kan man zooma in på de speciella små detaljerna medans man på teater inte har den möjligheten. Det är lite det som jag tycker är charmen med teater. Att Aktörerna inte har lika stor möjlighet att göra fel som skådespelarna i filmer. Personligen så har jag den uppfattningen att det krävs mer av en att lyckas som en duktig teaterspelare än skådespelare. Självklart är det ingen dans på rosor vilket utav dem man väljer och jag är inte heller helt säker på att dem skulle göra jätte bra ifrån sig om dem skulle byta linje och testa det andra då dem faktiskt agerar väldigt annorlunda.

Men det är inte bara skådespelarna som har det olika. Även den som skriver pjäsen och filmen har det olika. I filmer är det så mycket enklare att byta miljö och hoppa i tiden och samtidigt få publiken att hänga med.

Under kursen så har jag lärt mig en hel del om olika berättartekniker. Man kan ju använda sig utav mycket bilder i film. Bilderna visar mycket och lägger man på en röst eller text till det kan man lätt skapa starka intryck. Men man måste tänka igenom väldigt många saker för att det skall hamna på en lagom nivå. Man vill inte gärna att det skall bli övertydligt och överflödigt. Så något som varit väldigt bra har varit när vi har haft avstämningar och fått beskriva hur vi tänkt och därefter fått respons. Det har gett nya infallsvinklar varje gång som man inte tänkt tidigare.

Det finns ju olika sätt att skapa ett intresse bland publiken och det kan vara svårt att komma åt den punkten med hjälp av berättarteknik i början när man inte har så stor koll på det. Jag tror att man som nybörjare nästan borde utgå från dramaturgiken när man börjar att filma eftersom man förmodligen ändå inte kommer uppnå den närvaro känslan ändå och man kanske hamnar i en respektabel nivå för film till slut.

Så nu lite nattliga refklektioner från texten make your movie and your name. För att ta mig in i film och tv-branschen tror jag att jag hade satsat på det som jag tycker om att göra aldra mest. Genom att åka ut och åka skidor och filma. Testa mig fram och jobbat vid sidan av för att finansiera mitt resande. Sen tror jag att jag hade pratat mycket med dem små företagen som gör skidfilm för att höra mig för lite hur det går till och kanske pitcha en ideé till dem för att få lite kritik och respons på ideén. Därefter hade jag antagligen tittat på olika forum på nätet och pratat med en massvis med säsongare för att höra om det är någon som är sugen på att ställa upp på att åka och bli filmad. Filmandet skulle ta en vintersäsong ungefär då jag rest rundor för mina ihopsparade pengar och filmat de utvalda. Därefter hade jag fortsatt att redigera filmen och till slut få ihop den färdiga produkten. Sen hade jag försökt få den uppspelad någonstan. Förmodligen på något skidforum för kritik. Om den mot all förmodan (baserat på att jag läst kritiken som folket på dessa sidor ger) hade fått bra kritik hade jag nog försökt promota mig själv och snacka med några av skidfilmsbolagen igen. Om det skulle gå helt åt pipan hade jag åtminstonde spenderat en säsong med att åka skidor vilket inte är fy skam. Någon speciell position vet jag inte om jag skulle vilja nå. Så länge jag hade fått vara ute och filma och åka så spelar det mindre roll. Då hade det bara varit en bonus om jag hade fått betalt för det också.

Ljud och Rörlig bild v4

Under denna veckan så hade vi väldigt mycket fritt arbete. För vår del handlade veckan mycket om att försöka få våra filmade klipp att passa in i vårat manus och vår skapta plan. Detta skulle självklart inte bli lika enkelt som vi trodde. Dels på grund av att snön försvann tidigare än väntat. Dels för att vissa klipp inte alls blev som vi tänkt oss. Samt att vi kände att vissa av de ideérna vi hade inte skulle passa in i filmen om vi ville få den att bli så intressant som möjligt.

Andrzej Wadja skriver att många producenter och filmare som är nya fastnar i vissa ideér och känner att denna är alldelles för bra för att inte få vara med i filmen. Även fast den kanske inte alls smälter in på ett smidigt och bra sätt i filmen. Detta kan leda till att scenen blir enbart dekorativ.

Just det här är något som vi märkte av. Att det är svårt att "kill your darlings". Man känner att man fått någonting riktigt bra. Men att det samtidigt inte kommer gå att få in i filmen. Det är svårt att låta något gå. Efter att ha editerat filmen och testa lite så fick vi ändra om några saker på grund utav detta. Surt för stunden kanske. Men jag tror ändå att vi i slutändan tjänade på att granska våra egna favoriter en gång extra innan vi lät dem vara med.

Jag håller med av mycket som Andrzej skriver och speciellt när han skriver. "The hardest part is the idea itself". Det är något som jag kände av flera gånger. När man sitter och försöker tänka ut ideér så kan man lätt komma långt bort från verkligheten och tar i lite väl mycket. Som tur är har man alltid chansen att ändra saker och på så viss komma ett steg närmare en produktion som faktiskt kan gå att genomföra.

Kristin Olson skriver i sin text Att skriva och läsa in sin speakerröst. Det här
avsnittet har vi egentligen inte gjort så mycket av under vårat arbete. Det närmsta vi kom detta var i stort sätt under intervjun när frågor ställdes som den intervjuade inte visste om. Men jag tycker ändå man kan dra lite parralleler mellan dessa två avsnitten.

Låt säga att personen i fråga redan vet vad frågorna kommer vara. Då kommer den personen förmodligen svara alldelles för snabbt och ansträngt. Detsamma gäller vid inspelande av speakerröst. Man vet vad man skall säga och försöker följa sitt skrivna manus. Det låter aldrig lika ledigt som när någon engagerar sig i det dem framför. Man låser sig i en berättande position istället för att uttnyttja kroppen för att förmedela det man vill säga.

När jag för några år sedan var med och gjorde ett radio programm i den lokala kanalen i Helsingborg testade detta lät det inte alls bra just på grund av att jag använde min fusklapp alldelles för mycket. Så för att bli duktig på att tala in speaker röst krävs träning och åter träning och försöka hitta en avslappnad stil så att man kan förmedla det man säger på ett engagerat och personligt vis.

Ljud och Rörlig bild v3

Under föreläsningen som Jon Manker höll i fick vi lära oss olika tekniker för hur myggan skulle användas. Han gav oss olika tips på vart man kunde ha micken om man inte ville att den skulle synas. Vi använde oss framförallt utav att sätta micken i håret på den intervjuade personen. Eftersom det var jag som intervjuades till vår projekt film kände jag att jag för en gång skull hade någon nytta av mitt långa och risiga hår eftersom både micken och sladden gömde sig fint där. Andra tips för placering av mygga kan vara att man fäster den på bröstet, eller att man sätter den på en skjorta. Det viktigaste är trots allt att det skall bli ett bra ljud så hittar man inget sätt att gömma micken på så får man ha den med i bild.

Som intervjuare så måste man se till att man är ordentligt förbered så att man kan komma med följdfrågor, att man leder samtalet på ett lätt och ledigt sätt samt att man håller ögonkontakt med den som intervjuas så att den personen har någonstans där han/hon kan hålla blicken och sitter still.

Det var stor skillnad på hur man hanterade diverse ”rädslor” för att trycka upp micken i ansiktet på någon och fråga i början gentemot hur det skulle bli efter att man fick lite vana och perspektiv på det hela. Det var en väldigt nyttig vecka och det känns som att man har användning för intervju teknik i så många andra sammanhang än just de media inriktade. Man blir säkrare på något sätt.

Jag avslutar med några viktiga punkter som alltid kan komma till användning.
Sitt rak i ryggen så att du får bra luftgenomströmning.
Titta på personen du talar med.
Var väl förbered.
Gör om intervjun om det blivit något störningsmoment.
Håll inte micken för nära.
Var noggrann med att ljudet låter bra under inspelningen.

Med dessa råd tycker jag att alla borde testa att intervjua någon och se om dem lär sig något nyttigt som dem kan ha användning för. Om inte annat kan man skratta åt den otroliga mängd bloopers som nästan garanterat kommer uppstå.

Ljud och rörlig bild v2

Bildkomposition och Redigeringsteknik.

För att man skall få bra filmat material är det viktigt att man försöker komponera bilden på ett sätt som beskriver den bilden man vill att själva filmen skall visa. Det finns massviss med olika sätt att göra detta på. Genom att använda olika kameravinklar kan man skapa olika bilder av tex. en person. Genom att filma underifrån kommer personen att se mer självsäker ut, större och man visar att det är personen har makt. Filmar man däremot ovanfrån och mer utzoomat än när man filmar en person underifrån får man en bild av att personen ifråga är en svagare person, att den inte är lika självsäker och inte har lika mycket makt.

Så det är viktigt att tänka på vad man vill att bilden skall visa för något för om man bara filmar efter hur hjärnan ser och inte efter hur det kommer att uppfattas av andras ögon kan det lätt bli så att man får en bild som inte alls passar in i det sammanhang man försökt påvisa med sitt filmade material. Därför är det viktigt att hela tiden försöka tänka på hur man vill att personen ifråga skall framstå, eller hur man vill att landskapet skall visas.

Det finns även många andra sätt att skapa en bra komposition av bilden genom att välja att man bara zoomar in en del av en bild så att man får en intressantare bild. Det är inte alltid nödvändigt att få med hela bakgrunden om man vill ha en bild på en person utan det kan vara mycket mera intressant att zooma in på något han gör istället. Tex. om man vill göra en film om fotboll så kan man istället för att filma på benen och bollen itsället för att filma så som man vill se en match på tv.

Vid en intervju så ställer ofta en person frågor som den andre skall svara på. Då får man bestämma sig om man vill att intervjuaren skall synas eller om det skall se ut som att personen sitter och pratar med intervjuaren. Då kan man uttnyttja att man gör ett mellanrum mellan där personen tittar och där intervjuaren står för att försöka få en så naturlig bild på samtalet som möjligt.

Nu tänkte jag ta upp lite saker angående redigeringsteknik.

En väldigt användbar funktion i redigeringsprogrammet som vi använde oss utav (adobe premier 2.0) var den så kallade JKL Editing funktionen. Det innebär att man kan se filmen normalt samt snabbare om man trycker på L, Baklänges och snabb baklänges på J samt att man pausar på K. Detta blev väldigt användbart när man sökte igenom stora delar av materialet som var ganska så homogent.

Drag and Drop editing är en funktion som fungerar ungefär som det låter när man översätter det direkt. Man kan ta ett klipp och dra det ner till timelinen för att sedan klippa upp det i mindre delar, eller om man vill ta bort visa saker. Väldigt bra när man skall försöka få ihop det första grovklippet.

Three point editing fungerar genom att man sätter en ”in point” samt en ”out point”. Därefter kan man sätta in den där det skall börja eller där klippet skall sluta och man får en mer exakt redigering än vad man får med Drag and drop funktionen.

I det stora hela så var den andra veckan väldigt intensiv. Eftersom att vi var tvungna att åka iväg och filma ganska omgående eftersom att snön var på väg att försvinna. Så något vi lärde oss var att man kan behöva ändra sina tidsplaner pga av yttre omständigheter. Dock kändes det väldigt bra eftersom att vi fick material till vår film och kunde börja redigeringsarbetet tidigare än förväntat.

Vecka ett. Ljud och rörlig bild

Under den första veckan så har jag fått bekanta mig med två nya saker. En bra DV-kamera samt Adobe Premier som är ett redigeringsprogram för att skapa viedos i.

När man ser till kameran så var det genast stor skillnad på den kameran vi fick lov att låna på Högskolan gentemot den som jag själv har hemma. Inte minst med tanke på prisklassen då det skiljer sig enormt mycket mellan dem. Detta innebär att den ena kameran är bättre en den andra och då är min den sämre i detta fallet. Åtminstonde ur prestanda synvinkel. Själv så kan jag se det på två olika sätt. Beroende på vad jag tänker filma passa kamerorna olika bra i olika situationer. Jag har svårt att se mig själv glida ner för backen med den dyrare, större och bättre kameran med denna i min hand filmandes när jag åker och hoppar och railar. Det drar fram en liten känsla av att man är aningen för rädd för att trilla och pajja kameran. Så vilken kamera som är bäst, tror jag nog att filmsekvensen man skall filma får bestämma.

Hur som helst var det roligt att få lära sig kamerans olika delar lite mer ingående och man kunde få en liten inblick i hur man skulle ställa in vissa saker manuellt. Eftersom min kamera inte tillåter sådant i så stor utsträckning. Så man kan säga att den här veckan har jag fått grunder i hur den "stora bra" kameran fungerar.

Under veckans gång fick vi även testa på att redigera vårt filmade material i adobe premier vilket är ett programm jag aldrig använt mig utav förut. Det primära och viktigaste var att lära sig hur man läste in materialet och hur man skulle arbeta med det på ett lättare sett och det fick vi lära oss grunderna i och det skall bli spännande att se hur saker och ting utvecklar sig under den närmsta tiden.

Så nu har jag några frågor som det är tänkt att jag skall svara på.

CCD:n på en DV kamera är bildchipet som tar emot bilden. Det står för Charge-coupled devices. En DV kamera har antingen 1 eller 3 stycken sådanna här chip. Om den har ett chip fångar den alla färger på ett och samma chip, men om den har 3 ccd så fångar den röd, grön och blå för sig och kommer därefter ge den bästa bilden av dessa två olika modeller.

Bitdjup i ljudsammanhang innebär att man får olika bra ljud beroende på hur stort bitdjup man har. Ju högre bitdjup man har dessto renare och bättre kommer ljudet att låta. Ljudet kommer även att ta större plats om man har ett högre bitdjup men det kan det vara värt om man vill ha ett klart ljud.

Interlaced scan är hur monitorn visar bilden. Vid interlaced scan så tar den alla jämna linjer och visar först och sen tar den alla dem med ojämna linjenummer och visar. Detta kan leda till viss förskjutning i bilden om det är mycket rörelse. Alla de nuvarande analoga formataten är interlaced. Datorskärmar och den nya digital tv:n använder sig av progressive scan och det innebär att den visar alla linjer från topp till botten direkt och detta leder till en klarare och renare bild.

CODEC står för Compressor/Decompressor och det innebär att den först packar ner det för att få ner filstorleken för att sedan packa upp den igen när man tittar på den. Det finns inbyggt i kameran och i datorn och man måste nästan alltid ha ett CODEC för att kunna kolla på filmen om man inte har speciell hårdvara som kan visa okmomprimerad video. Det finns olika typer av CODEC och man kan välja olika beroende på vad det är för en film man har.

Vitbalans innebär att man låter kameran få veta vilken färg som den skall definiera som vit. Eftersom att det finns olika färgtemperaturer är det viktigt att man talar om för kameran vad som är vitt och vad som inte är det för att kunna återge färgerna på ett korrekt sett som möjligt.
Det skiljer sig mycket på om man har glömt att vitbalansera när man till exempel kommer utifrån och har filmat och sen går in. Så om man har en kamera som ger möjlighet till att vitbalansera så bör man definitivt utnyttja den.

Informationsåldern

På höstens 5:e seminarium skulle vi ställas inför en stor prövning. Att läsa en sammanfattning utav Manuel Castells teorier om Informationsåldern.

Det är väldigt stor sannolikhet att det är den svåraste texten jag har läst. Antagligen så är det även den texten jag har läst igenom flest gånger utan att bli mycket klockare under resans gång. Det var egentligen seminarie ledaren som gjorde att man fick upp hoppet om att det skulle kunna bli en någorlunda bra diskussion eftersom han själv i sin ungdom brottats med texten. Den sista av hans böcker i denna serien kom innan milleniumskiftet och det är förvånande bra slutsatser han drog om hur världen skulle se ut idag.

Som exempel säger han att små grupper lätt kan förstöra viktiga samhällsfaktorer och att terrorism kommer att bli allt vanligare. Detta kan man ju se att det har inträffat ganska många gånger på senare år.

Han beskriver hur saker och ting har förändras när vi gått in i tidsåldern vi kallar för informationsåldern. Att klass samhället ändras så att det inte längre bara är de människor som är utstötta som är i farozonen utan även de som ständigt måste uppdatera sig själva för att kunna behålla de alltmer utvecklade jobben. Nivån för vad som idag är en männsklig robot kommer att stigga i graderna och för att kunna vara säker på att få bröd på bordet måste man ständigt utvecklas.

Fler och fler personer skriver egna anställningavtal och på så vis kommer det inte finnas lika stort skydd och välfärdstaten kommer sakta men säkert att få ta bort sitt skyddsnät för personer som hamnar i det svarta hålet. När detta händer öppnar det möjligheter för den kriminella världen att ta till sig de personer som inte längre har det så bra ställt och det kan leda till att den kriminella rörelsen kommer att öka sitt inflyttande och dem kanske kommer att genomsyra allas våran vardag.

Texten var väldigt intressant att läsa men det kändes som att än så länge är den på för hög nivå för mig. Men jag ser fram emot den dagen då man kan förstå mer utav texten och kan förstå den på ett djupare plan än vad jag gjort hittils.

Om du känner att du är personen som behöver en utmanande text om hur världen ser ut idag och tror att du kan hänga med i alla Manuel Castells resonemang tycker jag att du skall läsa de här 3 böckerna i sin helhet då du förmodligen får de svåraste orden utspridda över ett större stycke.

Här kan du läsa en recension av Ulf Karlström om hans tankar kring Manuel Castells skrivande.

The Internet and Democracy

På seminarie 4 diskuterade vi Steven Lax hade skrivit som handlade om Internet och demokration på internet. Till uppgift inför seminariet var att vi bland annat skulle titta på våran kommuns samt ett svenskt politiskt partis hemsida för att se hur användarvänlig den var samt hur lätt det var att få tag på politiska dokument där.

På min Helsingborgs kommuns hemsida var det väldigt enkelt att hitta tyckte jag. Politiska dokument gick att få tag på genom att klicka på en av länkarna och för övrigt erbjöd sidan god användarvänlighet. På Folkpartiets sida fanns det naturligtvis oändligt många politiska dokument och man kan lätt gå vilse på sidan när man letar efter något specifikt.

Demokrati på nätet är väldigt svårt eftersom det inte är alla som tar internet på så stort allvar. Så om man vill föra någon fråga kan man räkna med att det kommer dyka upp folk som förstör till exempel en diskussion på ett forum eftersom på nätet kan man trots allt vara anonym beroende på var man surfar ifrån. Detta innebär att forumen behöver ha moderatorer som tar bort vissa inlägg och de får således lite större makt på sidan och kan ta bort inlägg om dem inte gillar det som skrivits.

I en perfekt värld hade internet kunnat vara alldelles utomordentligt bra som demokrati och man hade kunnat få svar direkt av politker om man ville ha någonting. Dock är det inte riktigt så men det känns ändå som vi (åtminstonde i väst världen) kommit en ganska bra bit på väg.

Men internet och datorer är ju inte en självklarhet för alla världens hem. Så alla har inte chansen att ta del av denna demokrati eftersom att alla inte har möjlighet till att delta. Dessutom så måste det finnas ett intresse från varje individ att uttnyttja möjligheten och jag antar att den skiljer sig beroende på var man är i världen. Så har jag åtminstonde upplevt det när jag har varit ute och rest.

Men de andra länderna kommer ikapp och jag tror att det kommer bli mer och mer vanligt även i de länder vi idag kallar för utvecklings länder.

Seminarium 3
Community, identity and digital games

Det tredje seminariet handlade om de tre ovan nämnda kategorierna. Vi fick läsa en text skriven av Martin Hand and Karenza Moore. Vi diskuterade hur det fungerade i olika spel och hur deras "communitys" såg ut.

Beroende på vad man spelar för ett spel så hamnar man i olika communitys. Det finns till exempel MMORPG spel och detta står för Massively Multiplayer Online Role Playing Game. Det är alltså ett online spel där jätte många människor spelar samtidigt och bygger upp sina egna avatarer. Ett spel av denna kategori är World of warcraft. Det är miljontals människor världen över som spelar detta spel och vad jag har förstått så går det ut på att man tillsammans med andra skall utföra uppdrag och hjälpas åt att klara de hinder som finns i denna gigantiska spelmiljö som spelet har. Dessa bygger upp avatarer i spelen och känner en del kompisar enbart på grund av att dem spelar tillsammans. Så deras relation till varandra kan vara helt virituell och på så vis kan man skapa sin alldelles egna identitet över nätet fast man kanske kan vara helt annorlunda på riktigt.

Själv har jag aldrig riktigt fallit för sådana här spel eftersom jag inte finner något nöje i att behöva bygga vidare på en gubbe hela tiden utan när jag spelar spel blir det spel som bygger på hur skickligt man kan hantera dator musen och tangentbordet. Vad är då ett bättre exempel än Counter-strike. Detta "communityt" skiljer sig avsevärt från MMORPG och ett tecken på detta är all rivalitet spelare emellan.

Det förekommer även LAN (Local area network) spelande och detta är när spelarna samlas på en och samma plats för att göra upp i den virituella världen. I Counter-strike finns det lag som livnär sig på att spela spel och datorföretagen pumpar in pengar i "sporten". Så pris summorna kan bli väldigt stora för de vinnande lagen. På sidan www.fragbite.com kan man läsa om allt som händer inom Counter-strike scenen.

Eftersom spelen är så pass olika gissar jag att det är olika sorters identiteter som dras till de olika spelen. Men jag vet att det är många so

Web 2.0?

Så här kl 3 en helt vanlig onsdagnatt med svåra sömnproblem slog det mig. Bloggen. det var längesedan. Tänkte att jag skulle ta upp ämnet som vi hade på vårat 2:a seminarium. Nämligen. Vad är Web 2.0? Vi hade två texter som vi läst igenom. Skrivna utav Tim O´Reilly och av Kevin Kelly.
Webben har ju utvecklats enormt sedan den en gång i tiden startade. Den har gått igenom radikala förändringar och har under den tiden även använts på många olika sätt. I början var det mycket stora aktörer som använda webben och tog plats på den. Detta kan härledas till Web 1.0. Men nu på senare så kan vem som helst sitta och vara sin egen aktör på webben. För att ta det här fenomenet med bloggar. Inte trodde väl de stora aktörerna och tidningarna att intresset för att läsa små människors små funderingar här på webben. Var och varannan person lägger ju numera upp sina tankar och funderingar på webben i någonslags publik dagbok. Inte nog med det. Dem gör det helt gratis! Vad är detta för en nymodighet?
Ja sannerligen inget som de stora nyhetssidorna trodde skulle bli intressant iaf. Men som så ofta annars så blir det inte som människor trott. När man spådde hur webben skulle vara ungefär nu för 15 år sedan så hade dem ganska total fel emot hur den blev. Men med all rätt enligt mig. Eftersom att det är få människor som kan se in i framtiden. Man hade inte teknologin till att göra det då, vilket ledde till att det som komma skulle knappt fanns i de dåvarande spåmännens vildaste fantasi hör till vardagsmat för oss som sitter och använder webben nu.
Web 1.0 styrdes inte lika mycket av användarna själva som web 2.0 gör och det är väl det som är den stora skillnaden. I web 2.0 är det användaren som är utvecklaren.

Många tjänster man hittar på nätet idag är uppbyggda på smarta lösningar. Som att man automatiskt blir delaktig i processen genom att använda den. Som till exempel torrenter. För att ladda ner någon torrent så blir man genast delaktig i att själv ladda upp det som man laddar ner samtidigt. På så vis kommer nästa person att kunna ladda ner detta snabbare eftersom det finns mer som laddar upp filen. Detta fortsätter så länge någon laddar upp och laddar ner. Vilket i teorin kan pågå hur länge som helst. Även andra saker såsom Wikipedia är ett typiskt 2.0 påhitt. Där är det användarna som fyller i information i uppslagsverket. Sedan granskas även informationen utav användarna för att göra den så korrekt så möjlig. På så sätt kan man få ett alldelles strålande uppslagsverk genom att alla hjälper till att fylla i de bitarna som fattas. Väldigt smart.

Under seminariumet delades vi upp i grupper och försökte klura ut en tjänst som inte finns men som man kanske borde göra. Detta visade sig vara svårt eftersom att de ideér vi kom upp med verkade vara på gång. Våran förslag var att skapa en tjänst som skulle låta användarna själva lägga upp nyheter. Geo tagga dessa till de ställe där nyhet kom ifrån. På så sätt skulle man kunna läsa nyheter genom att klicka på en karta och se vad för något intressant som hänt där.
En användarstyrd nyhetsbyrå!

Detta ledde till att skapa funderingar kring hur webben skulle se ut om 10~15 år. Vad vi trodde skulle komma mer av. Om det kanske skulle ha blivit webb 3.0 eller kanske 4.0. Vem vet. Det vi kom fram till var att det skulle vara väldigt svårt att kunna komma fram till hur den skulle se ut eftersom att tekniken utvecklas hela tiden. Även intressena ändras och man har svårt att spå hur folk kommer använda webben då. När dem förmodligen kommer ta massa andra saker helt för givet.
Kanske kommer nätverket inte ens vara i samma dimensioner som det är idag då man sitter på en stol och tittar på en skärm. Kanske blir allting ett ändå stort virutial reality där man kan gå in i egen person och videostreamas runt överallt. Som ett alternativt liv där man kan köpa kläder för låtsas pengar och applicera dem på sin egen realitywebbade kropp. Jag vet inte.
Det jag vet är att det börjar bli väldigt sent nu. Jag skall till skolan imorgon. Känner att mina tankar börjar gå lite offtopic snart så det återstår väl för mig att försöka sova igen innan ja hoppar på java programmeringen mitt i natten och kommer på någon väldigt smart lösning att lösa alla de java uppgifter vi har att göra. Det hade ju inte varit en höjdare eftersom jag då inte kunnat beklaga mig så ofta för att jag inte vet hur jag skall gå till väga. tänkte länka till en typisk web 2.0 tjänst nu och då blir det Wikipedia där dem har ett litet avsnitt om vad web 2.0 är för någonting.

Lite tankar om seminariet den 3/10

Tisdagen den 3/10 hade vi vårat första riktiga seminarium under vår tid på IT medier design programmet vid Södertörns Högskola. Seminarium är som alla i klassen åtminstonde vet en annan slags undervisningsform där man inte sitter och försökter tolka informationen från föreläsaren utan att man faktiskt har chansen att prata fritt och testa olika ideér för att se saker ur nya synvinklar och på så viss kunna ta till sig iformationen på ett annorlunda sätt. Det var således detta som vårat första seminarium skulle handla om. Vad är ett seminarium?

Jag tycker att det var bra att vi gick igenom vad ett seminarium är eftersom inte alla har varit på seminarium tidigare. Så det kändes skönt att man på det här viset fick en ganska mjuk start och känslan av att man inte kunde göra fel även då vi tyvärr fick en sal med biosittning i. Alla försökte göra sig synliga för alla så det fungerade helt okej och ja tyckte att man kände sig ganska så hemma i gruppen. Det kändes som att vi till slut fick alla våra olika frågeställningar utreda under tiden som vi satt där och fick en väldigt bra bild på vad ett seminarium var.

Man skulle kunna säga att seminariumet är flera olika saker. Dels är det utbildning på de viset att alla skall ha läst och funderat kring en text för att sedan försöka förmedleda och ta till sig olika vinklar av vad man har uppfattat som det primära eller vad som händer om man gör på ettt visst sätt. Då blir det att man lär sig av de andra. Både det lyckade och misslyckade. På detta viset kan man ha läst eller gjort olika delar om man behandlar ett större ämne för att lära sig saker och lära de andra sina egna bitar. Ett seminarium är också en plats man får mötas och diskutera och kunna bemöta med såväl negativ som positiv kritik på en nivå som är högre en kaffebordet. Med detta menas att alla har haft chansen att få läsa och sätta sig in i ämnet så i teorin skall alla veta lika mycket om det tillgivna ämnet för seminariet. Då har man rätt att diskutera och köpa eller neka argumenten bäst man vill men det är viktigt att man lämnar detta bakom sig när man går ut ur rummet för seminariet senare så att alla kan känna sig hemma i miljön och ingen skall påverkas av deras åsikter efter seminariet och på så vis får man upp det hela på en mycket högre nivå en vad det är runt ett matbord när en person kan ha väldigt skilda erfaranheter kring ämnet som diskuteras.

Jag tror att det är bra att man har olika seminarier för att man känner att man kan få fram olika tankesätt och det är alltid bra att inte låsa sig i sina åsikter utan att hela tiden försöka bekfräfta eller dementera dessa med att söka ny fakta eller nya synvinklar för att få en mer klar bild av ämnet. Här kan du följa min klasskamrat Jespers tankar kring seminarium. Detta var allt för denna gången och om det e något ni undrar så tveka inte att skriva er fråga eller vad det nu kan vara i comments.